Linda Spaanheden

ja? hur känns det ? det är ju en frågan som man kan ställa sig.
Att leta efter en vän och verkligen känna att hon / han är den rätta att lita på känns bra. Men senare att veta nej de kan ja inte, gör ont.
att känna sig sviken och stå som ett frågetecken och undra "varför kan inte en person säga vad hon / han tycker och tänker?" varför kan inte personen bara stå för vad hon/ han känner? det är också en bra fråga. Men den bästa fråga är, " hur känns det att hugga en vän i ryggen?" vet inte vart ja vill komma, men har mina funderingar och tankar spridda.
jag är trött på allt och vill säga det. men väljer att vara tyst ett tag.
En tyst minut? Jag en tyst minut för att förlorat en vän, en vän som precis dog bort.. en vän som alltid funnits.. en vän som inte finns ? en vän som är två personer i en ? en vän som inte vet vad han / hon vill. en tyst minut.
Sviket och hatet är de farligaste? Nej de farligaste är skit snacket, och att inte stå för vad som händer? som om man skulle bli arg för att en annan person har egna åsikter.
Jag förstår inte riktigt och kommer nog aldrig göra det.
men de ända ja vet är att du kommer aldrig vara min riktigt vän längre. Du är bara ett blåmärke. Ett blåmärke som känns och som inte försvinner. Men de gör inte ens ont längre.
Men frågan är " hur känns det att hugga en vän i ryggen?"