Söndag kväll 22/11

Så nu var det bestämt. Jag är nästan släppt "bomben". Eller vad man ska kalla det.
Nu sitter jag här, tårögd och besvärad. men så är det. Livet är ingen dans på rosor som man brukar säga.
jag gör inte det här för "våran" skull utan för min skull. Det är de jag behöver tänka på! Varför har jag inte gjort det tidigare ?
Allt sitter så långt in, längst in i benmärgen. Det är en vana. En vana som måste släppas och som jag
måste sluta upp med.
Jag håller med Frida. Släpp det nu.


Min helg har varit toppen. Hur har din helg varit?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback